För sex månader sen var det väldigt varmt ute. jag och Makke var och solade och badade. Allt var som vanligt. På kvällen åt vi pizza och kollade på film. Vi var även ute och gick en runda. Ja allt var som vanligt. Jag hade väl lite ont i ländryggen och en värk i kvarten, var tionde minut på kvällen. Vi gick och la oss vid tolv tiden. Jag kunde inte ligga ner, så fort jag la mig ner fick jag en värk. Jag halvsatt upp och försökte sova. Makke ville hela tiden att jag skulle ringa till förlossningen, men jag ville inte det. Jag ville vänta till jag fick jätte ont och värkarna blev tätare. Vid 01 30 ringde jag in till förlossningen jag ringde för makke hade tjatat så länge. Men hon sa så länge jag kan prata så är det ingen fara, ta två alvedon och gå in i duschen. Jag gjorde som hon sa. Sen skrek jag på Makke efter jag stått i duschen i typ 30 sek att nu få du ringa in vi måste åka in. Makke körde som en galning =) Hehe ända gången jag har skrikit på han att han måste gasa mer, köra mot rött, ja bryta mot alla trafik regler. Jag var rädd att vattnet skulle gå i bilen. Ville ju inte det eftersom bilen var ny. Väl där inne gick ju allt så fort och bra. Man hann knappt med. Helt plötsligt fick jag upp en underbart fin liten bebis på min mage. De känsla är verkligen helt obeskrivlig.
Den 31 maj 09 är den bästa dagen i våra liv =)
Nu ett halvår senare, har denna lille fina bebis utvecklats till en helt egen individ. Han är en riktig riktigt envis bebis. På sex månader har har lärt sig så mycket. För varje dag som går utvecklas han ,mer och mer. Även om det har vart en väldigt stor omställning och få barn har det vart en helt underbar omställning. Han är så underbar vår lille Jhona. Världens finaste, mysigaste och goaste bebis. Man vaknar upp med ett leende på läpparna varje dag. Tänk att jag och Makke har haft turen och få dig lille underbara putte?!
Pappa och Mamma älskar dig så obeskrivligt mycket =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar